Vecka 36
Då går vi idag in i vecka 36. :) Nu börjar de närma sig BF allt mer... :)
Den senaste ca 1 + ½ veckan har vart tuff för mig och bebisen.
Det började med att jag fick plötsligt hög feber, och bara ett par timmar senare fick jag galet hög puls. Riktigt otäckt var det. Ringde sjukvårdsupplysningen som koppla oss till BM på specialförlossningen. Där fick jag rådet att ta två panodil å lägga mig. Självklart hjälpte inte detta... Var hemma dagen efter och pinade mig och hoppasdes att de skulle gå över. Vilket de inte gjorde... Så andra dygnet med hög feber så fick prinsen köra mig till vårdcentralen. Hade aldrig kunnat ta mig dit själv, hua. Väl där konstaterade läkaren att i princip alla mina värden var jättedåliga... Hon blev dessutom inte glad över informationen jag fått över telefon tidigare från BM. Utan tvärt om, tyckte att detta skulle tagits på allvar direkt. Så det blev en remiss till medicinakuten på sjukhuset...
Vi åkte hem en sväng och packa ihop oss lite, trodde vi skulle få vänta där. Men väl inne på akuten blev de en himla fart när de insåg att min feber var 39.2 grader och en puls på 150.. Inget kul alls, men fart blev de på dem. En himla massa tester mm. Vilket efter alla svar kommit in, visade sig vara lunginflammation. Dessutom blev jag körd till en avdelning, för hem fick jag inte åka. Fast vid närmre eftertanke vad de skönt att få stanna när jag var så himla dålig, blev ju sååå orolig för bebisen med.
Så jag blev kvar på sjukhuset 2 + ½ dygn. Inget roligt, men nödvändigt.. Efter det så var det dax att åka hem. Men med tanke på att vi har fyra trappor upp hemma, så fanns det ingen chans för mig att klara av det. Så vi har vart hela familjen på Hönö istället. Toppen även för Cooper & Albus. Där har vi blivit ompysslade, tack för det! <3
Så nu efter ca 1 + ½ veckas sängliggande har jag börjat kunna röra mig lite bättre själv, detta utan att pulsen skjuter i höjden, skönt det. Bebisen sparkar/buffar och hickar som vanligt, så liten verkar må bra. :) Imorgon är det dax för besök hos vår BM, ska bli spännande!
Den senaste ca 1 + ½ veckan har vart tuff för mig och bebisen.
Det började med att jag fick plötsligt hög feber, och bara ett par timmar senare fick jag galet hög puls. Riktigt otäckt var det. Ringde sjukvårdsupplysningen som koppla oss till BM på specialförlossningen. Där fick jag rådet att ta två panodil å lägga mig. Självklart hjälpte inte detta... Var hemma dagen efter och pinade mig och hoppasdes att de skulle gå över. Vilket de inte gjorde... Så andra dygnet med hög feber så fick prinsen köra mig till vårdcentralen. Hade aldrig kunnat ta mig dit själv, hua. Väl där konstaterade läkaren att i princip alla mina värden var jättedåliga... Hon blev dessutom inte glad över informationen jag fått över telefon tidigare från BM. Utan tvärt om, tyckte att detta skulle tagits på allvar direkt. Så det blev en remiss till medicinakuten på sjukhuset...
Vi åkte hem en sväng och packa ihop oss lite, trodde vi skulle få vänta där. Men väl inne på akuten blev de en himla fart när de insåg att min feber var 39.2 grader och en puls på 150.. Inget kul alls, men fart blev de på dem. En himla massa tester mm. Vilket efter alla svar kommit in, visade sig vara lunginflammation. Dessutom blev jag körd till en avdelning, för hem fick jag inte åka. Fast vid närmre eftertanke vad de skönt att få stanna när jag var så himla dålig, blev ju sååå orolig för bebisen med.
Så jag blev kvar på sjukhuset 2 + ½ dygn. Inget roligt, men nödvändigt.. Efter det så var det dax att åka hem. Men med tanke på att vi har fyra trappor upp hemma, så fanns det ingen chans för mig att klara av det. Så vi har vart hela familjen på Hönö istället. Toppen även för Cooper & Albus. Där har vi blivit ompysslade, tack för det! <3
Så nu efter ca 1 + ½ veckas sängliggande har jag börjat kunna röra mig lite bättre själv, detta utan att pulsen skjuter i höjden, skönt det. Bebisen sparkar/buffar och hickar som vanligt, så liten verkar må bra. :) Imorgon är det dax för besök hos vår BM, ska bli spännande!
Kommentarer
Postat av: Alexandra
Vågar väll inte säga att det håller, men som det är bestämt nu ska hundarna inte sova i sängen även om bara tanken av att inte ligger och skeda vovvarna om natten känns helt overklig. Men i och med att vi så fort ovanvåningen är färdig (nu när som helst) kommer vi att flytta upp sovrummet. Och risken är överhängande att hundarna inte kommer klara av att gå i den branta trappan. Så för deras säkerhet har vi bestämt att dem inte bör vistas på ovanvåningen alls, innan vi bytt trappa åtminstone.
Trackback
